”Hon har grävt i arkiv under många år – läst protokoll, register och brev … av allt detta prasslande torra har Ingrid Hedström skapat levande människor. Som pappan i Särna, han som gråtande bär sin handikappade dotter till tåget. Och mamman i Ore som med vånda släpper sonens hand. Barnen hamnar på Haggården i Hedemora – dödsanstalten.”
Så skriver Ragna Fahlander, som för Dalarnas Tidningar intervjuat mig om boken.
Lämna ett svar